I sann diktanda

Louise och Julia är två tuffa tjejer. Det har de alltid varit. Lite bättre än alla andra. Ibland kunde jag bli riktigt irriterad på deras syn på sig själva. Vilka trodde de att de var? Skulle de vara bättre än oss andra?

Nu har de kommit ner lite på jorden. Kan ändå acceptera att andra ändå kan vara rätt bra. Men det är nu jag har insett. Jag har nu förstått varför de alltid har sett sig som lite mer än alla andra. Julia och Louise är lite bättre än alla andra.

De har lärt mig att se mig själv som någon grym, kräva mer och inte nöja mig med "helt okej". Med deras inställning att vara lite bättre, har jag blivit lite bättre. Jag ser mig själv som någon bra, ibland till och med någon som är grym, och det är allt tack vare dessa två tjejer och deras överlägsna inställning.

Julia och Louise må ha en konstig inställning till mycket. De är inga tjejtjejer och har aldrig varit.  Vi har olika åsikter om mycket och är väldigt olika. Men som en hand i handsken går vi ihop. Som att såsen är ett måste i en Chicken Burger är Julia och Louise ett måste för att jag ska vara jag.

Ibland krävs lite dikttjaffs. Och idag är en sån dag.

Julia och Louise. Ni är så mycket bättre. Ni ger mig styrkan att vilja vara bättre, göra bättre. Ni är freaking fucking great. Såärebara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0